Stenläggning i Abrahamsberg – remsan mellan hus och staket
På många villatomter finns en smal remsa mellan huset och tomtgränsen — ofta mellan en och två meter — som är svår att göra något med och som därför ofta blir en zon av ogräs och gammalt bråte.
Den är samtidigt användbar. Den är oftast den kortaste vägen mellan framsidan och baksidan, och den passeras dagligen med kärror, cyklar och sopkärl.
Att stenlägga den löser flera saker på en gång: passagen blir framkomlig i väta, ogräset försvinner, och remsan blir en yta i stället för en glipa.
Det som gör den knepig är tre begränsningar: ingen maskin kommer in, det finns knappt utrymme för kantstöd på någon sida, och avvattningen måste lösas i en yta som är omgiven av hus på ena sidan.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av vad som får plats och hur arbetet ska utföras
- Handschakt och materialtransport med kärra
- Kantstöd som får plats i det utrymme som finns
- Fall bort från husets sockel
- Avvattning till en mottagare i endera änden
- Materialval som tål att aldrig torka helt
- Genomtänkt anslutning i båda ändar
Så går det till
Måtten
Vi mäter bredden och bedömer vad som får plats – yta, kant och fall.
Arbetssättet
Handschakt och kärra. Volymerna är små men allt går för hand.
Sockeln
Fallet ska gå bort från huset. I en smal remsa finns ingen marginal.
Vattnet
En smal yta mellan två hinder måste avvattnas i sin längdriktning.
Materialet
Remsan ligger ofta i skugga och torkar sällan. Materialet väljs efter det.
Stenläggning Abrahamsberg i hela Bromma
Att avvattna i längdriktningen är den lösning en smal remsa oftast kräver, eftersom det inte finns någonstans att leda vattnet i sidled. En normal stenyta lutar åt ett håll och vattnet lämnar den vid en kant. I en remsa mellan ett hus och ett staket finns huset på ena sidan — dit får inget rinna — och grannens mark på den andra, dit inget bör rinna. Det som återstår är att låta ytan luta längs sin längd och ta emot vattnet i endera änden, och den änden måste ha någonstans att göra av det. Vi löser den frågan innan ytan planeras. Det andra är kantstödet, som ska rymmas i ett utrymme som knappt finns. Mot huset kan sockeln fungera som stöd om den är i bra skick; mot staketet krävs oftast en smal gjuten kant eller en kantsten satt lågt. Utan stöd vandrar den yttersta raden ut under staketet inom några år. Det tredje är att remsan sällan torkar. Den ligger i skugga mellan två vertikala ytor, luften rör sig lite, och en yta som aldrig torkar får alger och blir hal. Ett material med ytstruktur och en fog som inte håller fukt är rätt val, och ett litet ljusinsläpp — en glesare del av staketet — hjälper mer än man tror.